Det som än gång gjort mig ledsen ska jag ta nu äntligen ta mod till mig och ta i tu med. Alla besvikelser allt i min ryggsäck. Önskar bara att KBT kutatorn hade hört av sig så jag kan få hjälp även den vägen. Att skriva av mig gör stor skillnad. Som jag skrev sist är saker inte alltid som det verkar. Alla besvikelser som man trodde aldrig skulle drabba en som person. Som stora taggar.  Let it go! Ska i dag stötta en av mina närmsta vänner som finns för mig i vått och torrt i en av hennes dagliga kamper. Utan henne vet i tusan hur jag skulle orkat jobba med min panikångest och med mig själv.  Så hoppas ni får en trevlig Tisdag!  <3 

Tiden går så fort. Längesen jag bloggade nu men har mest gjort det jag har mått bra av dom senaste veckorna.

I dag är det en vecka sen en del av min familj åkte hem efter att varit på besök sen 28/10. Bästa medicinen måste jag säga! <3 Min syster Maria, min svägerska Ann och mina brorsbarn Matilda och My. <3 Det vart härliga dagar då vi gjorde det som jag orkade med. <3 Allt i från en tur till Birsta till en promenad på strandpromenaden samt en tur ut till Åstön och Skeppshamn. Skönt att få umgås med familjen och bara vara. <3 Dagarna i övrigt går som en berg och dalbana. Vissa dagar mår jag hyfsat och får sova på natten. Andra dagar kan jag ha 2-3 panikångest attacker/känningar och sova vad är det? Men medicinen tycker jag börjar hjälpa i alla fall. M

en att få gå KBT terapi här på vc verkar ta 100 år. Känner att jag för min hälsas skull bör få gå några tillfällen på KBT terapi innan jag orkar med att tänka längre framåt än dag för dag. Även lärt mig att sortera mer kring människor jag vill ha omkring mig. Att allt inte är som man först tror. Har råkat ut för lite besvikelser som gjort riktigt ont. Men måste tänka på mig själv lite också.

Inte meningen att avsluta inlägget så här  lågt men så är sanningen