Nu har det gått en vecka sen jag började med min medicin mot panikångesten. Dagarna ser väldigt olika ut. Vissa dagar mår jag hyfsat bortsett från vissa biverkningar som är att räkna med i början. Men känner ändå att jag är på rätt väg, känns som att lära känna sig själv på nytt ungefär.

Att börja lyssna mer på sin kropp och själ. Sen jag bloggade sist har jag försökt göra det i min vardag som jag mår bra av.

Helgen var dock en historia för sig som bara blev bättre sån tur var.  Den inledes med en ångest laddad tur tur/retur till djursjukhuset i stan med Eddie i fredags. Eddie klagade väldigt på ont i magen så efter samtal till veterinären var det bara att ge sig i väg akut.  Hade misstankar om komplikationer efter operationen då Eddie opererade bort gallblåsan  2 månader tidigare. Sagt och gjort. Det vart en jobbig ångest laddad resa dit och hem med taxi. Min panikångest vart då värre än på länge. Kunde dock några timmar senare åka hem med Eddie efter att dom tömt hans svullna anal säckar som tydligen var roten till att mattes lilla troll hade ont.  Pust! Ska dock på återbesök snart.

På lördagen vart det en heldag i Stavreviken med folkrace tillsammans med goda vänner.  Gissa om att jag mådde gott?!

Som sagt var, jag kämpar på. Varje dag är en ny dag. De gånger jag orar hälsar jag på hos vänner andra dagar blir det skogspromenader, en bra bok och en kopp te.

Dagsformen får bestämma helt enkelt. <3