Middagen intagen och Eddie har fått sin medicin och mat. Bara en diskmaskin som ska sättas igång.  Sen väntar en lugn kväll med mina pojkar.  Lite stel i min vänstra bröstmuskel sen vi hjälpte min bästa vän och granne med att skrota hennes tunga marmor bord. Men det ska väl gå till sig det med. Tänkte anordna en frågestund där ni får ställa era frågor och jag kan få lite inspiration. Nå vad säger ni?  ;-)

Bättre sent än aldrig kommer min årskrönika för 2014.  Ett sorgen, sjukdom, glädje och hoppets år. 

Med tårar på min kind säger jag att året gjort mycket ont, men även så mycket gott: 

Januari 2014:  I början på månaden gick jag på konsert och såg Melissa Horn. Fick dennna mysiga upplevelse i julklapp av min älskade svärmor.  Den 7 Januari föddes en av de sötaste gossar jag någonsin har sett. Nämligen min nära vän Ronjas son Benjamin. <3 Är så glad att jag fått vara delaktig i ditt liv under detta år. Du och din mamma betyder mycket för mig.  Tack för att ni finns. <3 11 Januari var jag och en av mina arbetskamrater och såg Stiftelsen i sporthallen i stan. Dom är bara så jäkla bra! 

 Februari 2014: I vanlig ordning var vi i början på månaden på Stekhuset hela familjen och firade min svärmors födelsedag.  I år fyllde hon 58 år. <3  Den 17/2 var en av årets roligaste dagar enligt mig.  Jag och 2 arbetskamrater var på Folketshus här i byn och tittade på Nordman. Fick äran att träffa dom efteråt och ta kort och få skivan signerad. Detta var ett minne för livet! <3

Dagen efter den 18/2 vändes hela världen upp och ner då vi hittade min svärmor död i sitt hem. Detta tog oss alla mycket hårt! Det gör ont bara jag skriver om det. Älskade Kerstin vi saknar dig så otroligt mycket!   

Resten av Februari till mitten av Mars gick till att kämpa sig igenom den svåra sorgen och alla måsten. Tror aldrig jag kännt mig så vilsen som nu.....

Mars 2014:  Den 14 Mars följde vi min älskade svärmor  en älskad vän svärmor, mamma, syster, faster och vän till den sista vila. <3  En ljusglimt mitt i allt elände och sorg var att min man fick tillbaka sitt gamla jobb.  Påsken firades i stillhet i hemmet och varvades med jobb. Sakta men säkert börja återgå till vardagen.

Semestern spenderades i Skåne med min familj. Fick dock åka ner själv då Nicklas inte hade någon semester att ta ut.

När jag kom hem vändes återigen vardagen upp och ner. Denna gången kantades slutet av Juli fram till slutet på Augusti av veterinär besök och operation. Eddie hade magrat och var uttorkad då jag kom hem från Skåne. Det visade sig vara en stor gallsten som stoppade upp gallblåsan så denna fick opereras väck. Eddie mår nu bara bra men lär behöva medicineras livet ut. Hua! Stackars mattes allt! 

Augusti 2014:  2/8 vart det dax att besöka Hässjö kyrka då Benjamin döptes. Tack snälla Ronja för att jag fick komma. Det betyder mycket för mig. <3 Resten av månaden kämpade jag på på jobbet med min panikångest som av sorgen fått nytt otäckt grepp om min själ. Kan beskriva det som att vara övervakad. Nästintill jagad... Önskar inte ens min värsta ovän denna ångest som bränner i mitt bröst.

September 2014:  Den 15/9 lär jag aldrig glömma. Dagen då min kropp sa stopp på grund av min panikångest. 

Fick gå hem från jobbet då jag kände det som om jag höll på att få en hjärtinfarkt.  Har aldrig varit så rädd. Bara paniken av att känna hur jag sakta höll på att kvävas. Fick komma till en läkare som sjukskrev mig och börja med medicin. En medicin som jag dock inte tålde då den slog ut min mage totalt.

Oktober 2014:  En ljusglimt i mitt mörker och bråk med medicinering och sjukskrivning kom min älskade storasyster, min svägerska och 2 av mina syskonbarn på besök. Deras vistelse var som honung för själen.  Saknar er massor.

Hösten har jag kämpat mig igenom med sjukskrivning och motion.  Tror aldrig att jag skrivit så mycket som nu.

Julen firades i stillhet tillsammans med min man och hans syster. Lille julafton var vi och tände ljus på graven. Månaderna går så fort. Snart ett år sen du togs i från oss.Tårarna rinner igen... 

Detta var mitt 2014... Hua nytt år nu utan dig. Men hoppas äntligen få börja må bra igen.

Fy vad jag saknar dig Kerstin! <3 <3 :,(

Det som än gång gjort mig ledsen ska jag ta nu äntligen ta mod till mig och ta i tu med. Alla besvikelser allt i min ryggsäck. Önskar bara att KBT kutatorn hade hört av sig så jag kan få hjälp även den vägen. Att skriva av mig gör stor skillnad. Som jag skrev sist är saker inte alltid som det verkar. Alla besvikelser som man trodde aldrig skulle drabba en som person. Som stora taggar.  Let it go! Ska i dag stötta en av mina närmsta vänner som finns för mig i vått och torrt i en av hennes dagliga kamper. Utan henne vet i tusan hur jag skulle orkat jobba med min panikångest och med mig själv.  Så hoppas ni får en trevlig Tisdag!  <3 

Tiden går så fort. Längesen jag bloggade nu men har mest gjort det jag har mått bra av dom senaste veckorna.

I dag är det en vecka sen en del av min familj åkte hem efter att varit på besök sen 28/10. Bästa medicinen måste jag säga! <3 Min syster Maria, min svägerska Ann och mina brorsbarn Matilda och My. <3 Det vart härliga dagar då vi gjorde det som jag orkade med. <3 Allt i från en tur till Birsta till en promenad på strandpromenaden samt en tur ut till Åstön och Skeppshamn. Skönt att få umgås med familjen och bara vara. <3 Dagarna i övrigt går som en berg och dalbana. Vissa dagar mår jag hyfsat och får sova på natten. Andra dagar kan jag ha 2-3 panikångest attacker/känningar och sova vad är det? Men medicinen tycker jag börjar hjälpa i alla fall. M

en att få gå KBT terapi här på vc verkar ta 100 år. Känner att jag för min hälsas skull bör få gå några tillfällen på KBT terapi innan jag orkar med att tänka längre framåt än dag för dag. Även lärt mig att sortera mer kring människor jag vill ha omkring mig. Att allt inte är som man först tror. Har råkat ut för lite besvikelser som gjort riktigt ont. Men måste tänka på mig själv lite också.

Inte meningen att avsluta inlägget så här  lågt men så är sanningen

Trodde att jag skulle slippa undan men jag åkte dit rejält! Dunder förkylning med febertopp i går. Feberfri nu tack å lov men halsen river  och näsan är täppt. Ganska väntat egentligen med tanke på årstiden. :)

Tur man har ett stort lager med te hemma och familj samt vänner som ställer upp när det kniper. :) 

Hösten är här på allvar. Många tycker att hösten är deppig men jag har blandade känslor kring hösten. För mig är hösten både vacker och deppig.

Men som sjukskriven har jag tagit tillfället i akt att uppleva hösten positivt. Inte nog med sällskap av min bästa vän och familj så älskar jag att söka energi i naturens vackra färger, en bra bok, en bra film, en härlig promenad, skriver mycket och umgås mycket med djur. 

I morgon är det 10 månader sen jag miste min svärmor och en nära vän. Saknaden är stor men lättare att bära.  Vet att hon har det bättre nu. Tänker i stället på allt roligt vi upplevt tillsammans. Det kan ingen ta i från mig.

En annan sak som lätt får mig att gråta är det faktum att tiden springer i väg. Min älskade extra mamma har snart varit borta i 6 år (21/10). Känns som i går då jag fick dödsbudet att jag aldrig mer skulle få se henne men att hon då slapp lida. Men jag vet att hon finns med mig precis som min svärmor.  Att skriva hjälper mig mycket i min kamp mot min panikångest. 

Något som hjälper mig mycket nu när jag har mina bra och dåliga dagar är musik. Vill inte ens veta hur mitt liv skulle sett ut om inte musik funnits med i blandningen. Favoriterna är många och musik smaken lite spretig.

En av mina absoluta favoriter bland svenska artister är Melissa horn. Hennes låtsen en tid tillbaka tycker jag beskriver hur jag mått till och från den senaste tiden. 

En annan favorit som står mig varmt om hjärtat är Steelheart med cant stop me loving you. <3

En anna favorit som jag bara älskar är Edguy King of fools. Den peppar mig dom dagar jag behöver en extra knuff. 

 Lite spretig musikstil va? ;) Men sån är jag.   

När man som jag kraschat eller hur man ska kalla det lär man sig se saker i ett helt annat ljus. Vilka som är ens riktiga vänner, vad kroppen orkar, kvalitets tid att leva i nuet, ta till vara på guldkorn i vardagen som man annars rusar förbi.  

Man kan även kalla det för positiv energi.  För mig kan en skogspromenad, en bra bok, en god väns sällskap och en kopp te vara precis vad en dag med positiv energi betyder.

 En annan dag kan något så enkelt (kan man tycka) som att klara att gå ner på ica utan att hjärtat rusar i väg och panikångesten kommer som en blixt från en klar himmel vara en seger.

Vill sända en stor kram till min familj och mina vänner som finns för mig nu när allt är upp och ner. Det är i nöden vännen prövas. Tack snälla för att ni finns. <3

Nu har det gått en vecka sen jag började med min medicin mot panikångesten. Dagarna ser väldigt olika ut. Vissa dagar mår jag hyfsat bortsett från vissa biverkningar som är att räkna med i början. Men känner ändå att jag är på rätt väg, känns som att lära känna sig själv på nytt ungefär.

Att börja lyssna mer på sin kropp och själ. Sen jag bloggade sist har jag försökt göra det i min vardag som jag mår bra av.

Helgen var dock en historia för sig som bara blev bättre sån tur var.  Den inledes med en ångest laddad tur tur/retur till djursjukhuset i stan med Eddie i fredags. Eddie klagade väldigt på ont i magen så efter samtal till veterinären var det bara att ge sig i väg akut.  Hade misstankar om komplikationer efter operationen då Eddie opererade bort gallblåsan  2 månader tidigare. Sagt och gjort. Det vart en jobbig ångest laddad resa dit och hem med taxi. Min panikångest vart då värre än på länge. Kunde dock några timmar senare åka hem med Eddie efter att dom tömt hans svullna anal säckar som tydligen var roten till att mattes lilla troll hade ont.  Pust! Ska dock på återbesök snart.

På lördagen vart det en heldag i Stavreviken med folkrace tillsammans med goda vänner.  Gissa om att jag mådde gott?!

Som sagt var, jag kämpar på. Varje dag är en ny dag. De gånger jag orar hälsar jag på hos vänner andra dagar blir det skogspromenader, en bra bok och en kopp te.

Dagsformen får bestämma helt enkelt. <3